Den här bloggen har legat länge och väntat på mig.

Jag kan heller inte förklara, eller kanske rättfärdiga, dess existens utan att säga något om 30-årskrisen jag genomlevde förra året. Den var vare sig negativ eller förlamande, snarare var det den mest givande och skapande process jag upplevt. Men sorgligt, det var det, och är bitvis fortfarande.

Att leva med en depression skulle jag inte önska på min värsta fiende. Jag har haft återkommande episoder sedan jag var i tonåren. Hur de ser ut vill jag inte gå in på här, men de senaste åren har jag varit i princip helt fri. Och i våras, ett halvår före min 30-årsdag, var det som att jag i realtid kunde känna nya kopplingar växa fram mellan mina hjärnceller. Att må bra är så ovanligt för mig att det blev till en fullständig personlighetsförändring. Kanske inte en särskilt aggressiv sådan, men kännbar.
Jag vet fortfarande inte vilken sorts människa jag är om jag inte hatar mig själv.
Det känns som att ha lämnat en misshandelsrelation.

Det hela är trots allt positivt, men i våras grät jag för alla år depressionen stulit från mig och framförallt för skammen den tvingat på mig som gjort att jag undvikit sådant jag faktiskt älskar.
Den här bloggen är en del av den frigörelsen från mig själv. Jag vill förkovra mig i allt det jag älskar och känner lust och nyfikenhet inför. Sluta gömma dikter i byrålådor och vara rädd för att obskyrare intressen ska främmandegöra mig från människor jag älskar och att jag samtidigt ska vara för dålig eller opåläst för att välkomnas av nya.

Det är också ett sätt att sluta en cirkel. Mitt professionella skrivande började med att jag bloggade om politik medan jag pluggade och jobbade heltid med kultur. I dag jobbar jag med politik, och helt ärligt behöver jag ett andningshål. Det här blir väl ett sorts personligt kulturmagasin kanske. Eller ett kuriosakabinett. Precis så pretto, folkligt, vänster eller kulturkonservativt som jag vill att det ska vara. Den borde ge mig en ursäkt att nörda ner mig mer i det mesta som lockar. Och delar jag det med dig kan kanske du dela med dig av annat eller närliggande tillbaka.

Mitt första inlägg om björndyrkan och om hur jag byggde en björnkostym i höstas hittar du här. Framöver har jag i alla fall ambitionen att uppdatera varje söndag.

Namnet? Jag tänkte faktiskt skriva ett manifest utifrån 1890-talets domedagskonstnärer (apropå klimatapokalypsen) och högerextrema krafters idéer om att feminister, kvinnor och hbtq-folk representerar samhällets förfall. Men jag pallade helt enkelt inte, även om det kanske kommer.
I korthet står jag helt enkelt gärna för det där förfallet om den gör världen såhär vacker.